P.S

Om det fortfarande är någon som tittar in på den här bloggen kan jag avslöja att Lennart Bloggfågel, här till höger, blir till ett spel om man klickar på honom.

http://yellowtokyo.blogspot.com

Ok Tokyo!

Nu är jag i Tokyo! Roliga skyltar, kyla, mössen på Frankfurt flygplats och allt annat som jag håller på med kan man läsa om här i min andra blogg... Lägg till den i "favoriter" på en gång så slipper ni stöka runt på den här bloggen eftersom den troligtvis kommer vara ganska inaktiv...

Länk till Tokyobloggen

Jag flyttar tillfälligt till Tokyo, och det gör min blogg också. Länk till den nya bloggen finns till höger i länklistan. Om man inte orkar scrolla och flytta muspekaren ända dit räcker det med att klicka på bloggtiteln eller här...

Nu är det inte många timmar kvar...

Var hemma hos Eric och spelade Wii en stund idag. Det var härligt att få träffa honom innan jag åker. Framförallt var det skönt att känna att det var sådär avslappnat och lätt att ha skoj som det var förr i tiden. Nu låter det nästan som om jag är förvånad över att vi kunde umgås som förut, men så är icke fallet. Vi träffas bara så sällan att det helt enkelt finns få tillfällen där man bara kan hänga och inte göra nåt särskilt och vara nöjd med det. Wii var förresten aparoligt ju! Helt sjukt att jag kan känna i armen att jag till exempel "spelat tennis"... Haha! Man måste markera med citationsteckan att man faktiskt inte har spelat tennis på riktigt. Bara på låtsas. Jag hörde att pojkarna i familjen som jag ska jobba hos har fått ett Wii... och tröttnat på det! Det är ju perfekt! More wii for mii!

Oj. Klockan är 16:40 dagen innan jag ska åka till Japan, och jag har liksom inte packat ner allting. Eller ens tagit mig itiden att skriva ut min e-biljett... Dåligt, dåligt... Jag skulle haft en packningsfé som kunde komma hit och svinga sitt trollspö lite. Nu är jag i alla fall ganska säker på att jag har införskaffat allting jag ska ha med mig. Det är bara att kasta ner i väskan! Kast!

BH-mysteriet.

I somras köpte jag två bh:ar på Lindex, en vit och en blå. Om jag hittar en bh som passar är det tyvärr så att jag måste köpa den. Detta kommer sig av att jag tidigare har haft, enligt bh-producenterna, en ovanlig storlek, vilket gjort att de enda bh:arna jag hade att välja mellan var tråkiga bh:ar, såna som ser ut som om man sytt ihop ett par spetsdukar, eller snygga, men skitdyra bh:ar i exklusiva bh-affärer. För lite mer än ett halvår sen, provade jag av en slump en bh som var en storlek mindre än den jag brukade ha och fann till min stora förvåning att den passade. De flesta söta bh:arna är fortfarande en omöjlighet, men för mig, som hittade högst 1-2 bh:ar om året är det numer nästan en tvångstanke att köpa en bh om den passar.

Så i somras, precis efter denna häpnadsväckande upptäckt, gick jag in på Lindex, hittade två bh:ar som passade, och köpte dem. Sedan ringde min mamma och undrade om jag inte ville hänga med till stranden. Eftersom det var sommar så hade jag faktiskt min bikini i väskan (såklart) och åkte ut till Näset eller nåt, och hade faktiskt väldigt trevligt. Nu var det dock så att jag hade en massa grejer att bära på, och skulle någonstans, säg en fest eller så, efter att vi hade badat så jag frågade min kära mor om jag inte kunde lämna min Lindexpåse i bilen och hämta den en annan dag, vilket hon gick med på. Sedan såg jag aldrig påsen igen. Min kära moder stuvade undan den så duktigt när hon kom hem att hon inte kunde hitta den igen, och de två bh:arna som låg i den har spökat i mitt bakhuvud ända sedan dess. Igår ringde min mamma och sa att hon hade hittat påsen, två dagar innan avresa. Jag kan inte säga hur glad jag är att ha fått två h:ar till att ta med mig till ett land där en bh i c-kupa anses vara av de "större storlekarna".

Måla skor.

Jag har färgat om mina vita skor. Jag köpte vit skofärg för en månad sedan, och har sedan dess systematiskt skjutit upp ommålningen av mina favoritskor, men nu är det gjort! Det gick ganska bra förutom i början. Jag följde instruktionerna som sa att man först skulle pensla på färgen i sömmar och kanter, och sedan måla över med svampen. Det ska man inte göra. Då får man en ful, vit linje som inte smälter in så bra med det andra. Dödsintressant, eller hur? Äh, jag är bara trött på att skriva om resfeber och packning...

Packa, packa...

Jag packar! Jag packar alla mina kläder och en del oumbärliga prylar. jag packar alla Simpsonsavsnitt som någonsin gjorts i min nya externa hårddisk. Allt slukas av den 116 liter stora väskan. Jag tror till och med att jag får plats med min morgonrock. Men alla fula kläder får stanna hemma i Sverige.

Idag är det... lördag. Imorgon söndag, och sedan är måndagen den enda dagen jag har kvar i Göteborg. Jag åker på onsdag, men avresedagen kan man knappast räkna. Bästa vännen i världen har gått och blivit sjuk såhär dagarna innan avresa. Jag måste hinna träffa honom innan jag åker, men vågar inte hälsa på. Man vill inte vara förkyld på en 13 timmar lång flygresa. Jag hoppas att jag hinner träffa honom på måndag i alla fall.

Bo på restaurang, någon?

När jag gick hemifrån kl 10 idag för att laserbehandla håret i armhålorna trodde jag att jag skulle vara hemma några timmar senare. I stället lurade Rasmus med mig hem till sig efter vår fika för att visa hur lätt det var att uppgradera sin macbook. Jag har funderat på att byta till macbook ett tag, men inte sett någon större poäng med det än att jag förlorar pengar. Men nu när jag har sett hur de fungerar, vilket man egentligen bara kan göra om man får se någon använda en macbook, så vill jag såklart ha en i alla fall. Jävla apple och deras manipulativt snygga produkter. Dessutom blir macbooken 3000-4000 kr billigare i Japan bara genom att man slipper skatten...


Jag fick den värsta resfebern hittills idag när jag och tjejgänget, som firade Koola Annas födelsedag, satt och åt på restaurang. Det är svårt att beskriva, men jag tror att resfeber är en kombination av panikkänslor, ångest och tvångstankar. Så fort vi hade ätit klart ville jag bara skrika rakt ut och springa hem och packa. Så nu har jag slängt ner några grejer i resväskan. Inte många, men tillräckligt för att inte ha panik...


Visst var det roligt idag förresten när man inte kunde betala med kort, eller ta ut kontanter i bankomaterna? Tjejgänget blev ofrivilliga gisslan på restaurangen när en av oss inte hade kontanter på sig. Som tur var lyckades vi skrapa ihop till borgen efter ett tag så att vi kunde gå därifrån. Jag undrar vad som hade hänt om det hade varit fler än en som tänkt betala med kort... Då hade vi nog suttit där än...

Semlor åt folket!

Tack kära Frank's Coffehouse för att ni smygstartat Semmelsäsongen redan den 4:e januari så att jag fick äta åtminstone EN semla i år. Hihi.

Tack, kära Erika, för att du finns, så att jag kan gå och fika med dig och äta semlor i januari.